Gravvårdsinventeringen har återigen tagit mig till Sigtuna och Olof Palmes gravplats. Jag gjorde redan år 2015 ett besök vid gravplatsen och kunde konstatera ett gravvården var i dåligt skick, man kunde nätt och jämt utläsa ’OLOF PALME’, övrig text på gravvården gick inte att utläsa längre.
Gravvården har under den tidiga våren (2018) restaurerats av släkten Palme lagom till 100-årsdagen av hans död som inträffade den 3 april 1918 vid stormningen av Tammerfors.
Olof Palme, född 21 september 1884 i Borgå, Finland, var en svensk historiker och organisatör av svenska frivilliginsatser i det finska inbördeskriget. Han var son till Sven Palme och finlandssvenska Hanna von Born, bror till Nils Palme och Gunnar Palme, gift med Ola Tenow, far till historikern Sven Ulric Palme och politikern Rutger Palme samt farbror till statsminister Olof Palme.
Inskriptionen på gravvården lyder:
FÖDD DEN 21 SEPTEMBER 1884
STUPADE VID STORMNINGEN AF TAMMERFORS DEN 3 APRIL 1918
SITT LIF ÄGNADE HAN HISTORISK
FORSKNING OCH STRÄFVAN FÖR
HÖGA MÅL
HAN FÖLL TILL BEFÄSTANDE AF
DE URÅLDRIGA BANDEN MELLAN
SVERIGE OCH FINLAND
Bilder på gravvården innan restaureringen.
Olof Palmes pappa går i sin son fotspår i Tammerfors
Palme stupade vid stormningen av Tammerfors den 3 april 1918 och hemfördes till Sigtuna i en svart kista som gravsattes på Mariakyrkans kyrkogård vid Sankt Olofs ruin.
Olof Palmes far, direktör Sven Palme berättar om sin resa till platsen där hans son stupade:
Så följde vi Brigadens marsch i tidigaste morgontimmarna den 3 april, vi gingo ned i grusgropen öster om kyrkogården, där Ausfeld med Brigaden avvaktade anfallsorder, och vi följde sedan den lilla truppens väg till den andra grusgropen. Väl erinrade vi oss därvid den goda och förtröstandsfulla, nästan glada stämning, som lär ha rått inom Brigaden inför den väntade striden. Vi arbetade oss upp ur den djupa gropen, och kommo upp på platån mellan sjukhuset till vänster och begravningsplatsen till höger. Rätt framför oss låg trädgårdsmästarebostället. Senhöstens vind svepte omkring oss, liksom den kalla vårmorgonens vind hade mött Brigaden några månader tidigare. Ett tunt snölager täckte nu som då marken. Det var samma bild, som hade mött Svenska brigaden, när den vid 6-tiden på morgonen med frejdigt mod stormade fram på det fält, där så många tappre män skulle drabbas av döden.
— Svenska brigaden 1932, sida. 52