Kategori: Inlägg

Svenska Frivilligkåren (SFK) övertar på morgonkvisten den 28 februari 1940 ansvaret för frontavsnittet vid Märkäjärvi i Salla från de finlänska trupperna som lösgörs och överför till Karelska näset som är i desperat behov av förstärkningar.

Svenska Frivilligkårens organisation

Svenska frivilligkåren var organiserad i tre stridsgrupper (bataljoner) understödda av artilleri och pansarvärn. Varje bataljon bestod av tre skyttekompanier, ett jägarkompani, ett tungt kompani, ett artilleribatteri, en plogpluton samt underhållsförband. Även luftvärns-, ingenjörs- samt underhållsenheter ingick.

Vapen och utrustning hade huvudsakligen köpts in från den svenska armén. Kostnaden för att sätta upp och underhålla Svenska frivilligkåren under de sex månader den existerade betalades genom insamlingar från den svenska allmänheten och industrin. Den pensionerade generalen Ernst Linder utsågs till kårens chef. Linder hade varit frivillig i Finland under Frihetskriget 1918.

• I. stridsgruppen (Överstelöjtnant Magnus Dyrssen, kapten Carl Bonde, överstelöjtnant Carl-Oscar Agell)
  • 1. skyttekompaniet
  • 2. skyttekompaniet
  • 3. skyttekompaniet
  • 4. jägarkompaniet
  • 5. tunga kompaniet
  • 1. batteriet
  • 1. plogplutonen
  • 1. signalplutonen
• II. stridsgruppen (Överstelöjtnant Viking Tamm)
  • 1. skyttekompaniet
  • 2. skyttekompaniet
  • 3. skyttekompaniet
  • 4. jägarkompaniet
  • 5. tunga kompaniet
  • 2. batteriet
  • 2. plogplutonen
  • 2. signalplutonen
• III. stridsgruppen (Överstelöjtnant Martin Ekström)
  • 1. skyttekompaniet
  • 2. skyttekompaniet
  • 3. skyttekompaniet
  • 4. jägarkompaniet
  • 5. tunga kompaniet
  • 3. batteriet
  • 3. plogplutonen
  • 3. signalplutonen
• Övriga förband:
  • 1. pansarvärnsplutonen
  • 2. pansarvärnsplutonen
  • Luftvärnskompaniet
  • Ingenjörkompaniet
  • 16. självständiga jägarkompaniet
  • (17. självständiga jägarkompaniet)
  • Intendenturkompaniet
  • Vägkompaniet
  • 1. bilkompaniet
  • 2. bilkompaniet
  • Anspannskompaniet
  • 1. sjukvårdsplutonen
  • 2. sjukvårdsplutonen
  • Hästambulans
  • Ambulans
  • F 19

Källa: Wikipedia

Den 27 juni 2014 fick jag ett intressant e-postmeddelande från en person vid namn Dmitry Volkov. Jag höll nästan på att slänga meddelandet, då det var flaggat som skräppost på grund av att texten delvis var skriven på ryska. Men det jag kunde få fram var häpnadsväckande.

Tydligen hade sökgruppen som Dmitry är medlem i gjort ett sensationellt fynd under sommaren 2014. De hade hittat kvarlevorna efter en Svensk Finlandsfrivillig!

Det var den 24-årige Gustav Lennart ”Lången” Hultqvist, född i Vetlanda men bosatt i Stockholm, som kunde identifieras genom en id-bricka. Han hade blivit träffad av en kula i huvudet under ett ryskt anfall vid Kaplainmäki på Karelska näset vid Finska viken. Jag vidarebefodrade informationen till ordförande för Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening. Inte långt efter det så började nyheten om fyndet att dyka upp bland medierna. Fick aldrig något svar tillbaka från ordförande. Men ”Lången” hittade hem till slut.

Fyndet av kvarlevorna är sensationellt eftersom senaste upptäckten av en stupad svensk från andra världskriget mig veterligen gjordes 1958, säger militärhistorikern Lars Gyllenhaal till tidningen Svenska Dagbladet.

Läs mer om striderna och om Gustav Lennart ”Lången” Hultqvist på Facebook-sidan ”Svenska finlandsfrivilliga 1939-1944”.

 

Ett minnesmärke avtäcktes till minne av de alla krigshästar som avled under krigsåren 1939-1944 i den finska försvarsmaktens tjänst i september 2014 i Myllykoski.

Minnesplakettet är fastsatt på en natursten och avbildar en finsk häst och vagn. Hästarna användes för . De fick göra tjänst för att dra alla krigsförnödenheter och  manskapstransporter.

Under vinterkriget hade försvarsmakten ca 71.800 hästar i tjänst, av vilka drygt 7200 dog eller försvann. Under fortsättningskriget var siffran något längre, 62.000 hästar, av vilka drygt 14.500 dog eller försvann.

Man måste komma ihåg hur vägnätet såg ut för 75 år sedan. Det fanns inga asfalterade motorvägar, utan det var skogs- och grusvägar som fanns att tillgå och dessa blev ganska lätt sönderkörda av motorfordon. Då var hästen det enda arbetsredskapet som kunde ta sig fram i terrängen.

Det var den unga republiken Finlands hjältebragd men en stor tragedi för Sovjetunionen. Vinterkrigets 105 dagar återges nu av Yle som följer händelserna på twitter så som de utspelade sig då det begav sig dag för dag. Nyckelhändelser och diskussioner som Finlands ledningen förde delas nu ut i twittermeddelanden på svenska!

Passa på att följa händelserna i twitterflödet på kontot @kriget1939! Yles finska Historia-avdelning delar även med sig av en ny bild varje dag på följande twitterflöde från vinterkriget som hämtats från den finska försvarsmaktens bildarkiv (SA-Kuva).

#kriget39 tweets

Efter oktoberrevolutionen i Ryssland utropade Estland den 24 februari 1918 självständighet. Precis som i Finland blev självständigheten dyrköpt för den unga republiken, det som kom att kallas för det estniska frihetskriget pågick mellan 28 november 1918 – 3 januari 1920. Läs mer om det estniska frihetskriget här.

Den 2 februari 1920 slöts fredsfördraget i Dorpat (Tartu). Med det avsade sig Ryssland för evigt alla anspråk på Estland, erkände villkorslöst Republiken Estlands självständighet samt förpliktigade sig att betala de skador som genom kriget orsakats Republiken Estland. Samtidigt fixerades Estlands-Rysslands gräns.

I det estniska frihetskriget stupade 5.000 soldater på den estniska sidan. Motsvarande siffror på den ryska sidan är okända.

Som vi alla vet blev inte friheten långvarig för Estland. Under inledningen av andra världskriget år 1939 krävde Sovjetunionen flyg- och flottbaser på estniskt territorium. Den estniska statsledningen tvingades acceptera detta. Efter att sovjetiska trupper ockuperat hela Estland installerades en sovjetvänlig regering.

Mellan 1941 och 1944 ockuperades Estland av Tyskland tills det åter ockuperades och annekterades av Sovjetunionen 1944.

Estland deklarerade på nytt sin självständighet den 20 augusti 1991. Självständigheten erkändes av Sovjetunionen den 6 september 1991, men de sista ryska styrkorna lämnade landet först den 31 augusti 1994.

Traditionellt firar man med parader och konserter i Estland under nationaldagen. Bilder från militärparaden i Estland hittar du här.